80-talets undervattenshus
På bilderna ser ni senaste undervattenshuset för videokameror som Stefan utvecklade och använde för undervattensfilmning innan dagens vattentåliga digitalkameror såg dagens ljus. Han tillbringade åtta somrar med husvagn på Saltviks Camping norr om Grebbestad i slutet på 80-talet fram till mitten av 90-talet. Han gjorde först ett undervattenshus för VHS-videokameror och senare också för Hi8-videokameror.
Framsidan på UV-utrustningan. Alla aluminiumdetaljer eloxerades för att tåla saltvatten. Lamporna fällde man in då man inte använde dem.
Ett specialglas ( borosilikat ) användes till lamphusen. Reflektorn tillverkades av mässing som försilvrades. I lamphusen placerades 100 W halogenglödlampor. Proppar av specialgummi, som tålde värme, användes för att göra lamphusen vattentäta. Hålen ni ser gjordes för att kyla ner lamphusen vid gummipropparna.
UV-huset tillverkades av plexiglas. Locket hade två tätningar, en radiell och en axiell. Det hölls på plats av starka fjädrar. Stefan tillverkade allt förutom UV-huset och locket som gjordes av ett företag enligt Stefans specifikationer. De svarvade locket och dessutom svarvade de givetvis också UV-huset så att locket skulle passa perfekt. Själva UV-huset gjordes av en plexiglasskiva som de böjde och limmade ihop till ett rör.
UV-utrustningen hade stativ som kunde fällas ut för att underlätta närbildsfilmning.
Stativen kunde fällas in när de inte användes och man kunde dra ut dem till tre olika höjdlägen. Nedtill var 12 blybatterier placerade som gav totalt 24 V spänning.
Här ser ni utrustningen ovanifrån. Elcentralen var inte klar när kortet togs och sitter därför lite snett. Den innehöll bl.a. reläer till lamporna.
Här ser man utrustningen bakifrån. Videokamerans sökare låg precis innanför locket så man kunde titta i den även med cyklop.
Allt styrdes på elektrisk väg med knappar på handtagen. Med vänsterhanden styrde man lamporna. Av/På och man kunde ställa in halv eller hel effekt. Med högerhanden styrde man de nödvändiga reglagen på kameran.
Videokameran, samt övrig styrutrustning, var placerad på en bottenplatta som man sköt in i UV-huset.
Det fanns en lysdiod som varnade direkt om det kom in vatten i huset. Det fanns också en batterimätare som talade om när det var dags att ladda batterierna. Allt styrdes via en kabel.
Kamerareglagen styrdes med hjälp av tryck/drag-magneter. På bilden sker det via en fjärrkontroll.
Det går också att använda motorer. På bilden användes en motor med utväxling för att sätta på och stänga av kameran.